Skillnader på Gamla och Nya testamentets profeter

Publicerad/Uppdaterad: 2025-06-01 23:54

Även om både Gamla och Nya testamentet talar om profeter och profetisk verksamhet, finns det några viktiga skillnader i deras roll och funktion.

Gamla testamentets profeter

Budbärare av Guds ord till Israel: De flesta gammaltestamentliga profeter hade en primär uppgift att förmedla Guds budskap, varningar och uppmaningar till det israelitiska folket och dess ledare. Detta inkluderade ofta att kalla folket till omvändelse, förkunna Guds domar över synd, och påminna dem om Guds förbund.

Fokus på förbundet och lagen: Många profetior kretsade kring Israels relation till Guds lag och förbundet med honom. De påpekade när folket bröt mot lagen och förutsade konsekvenserna av detta.

Förutsägelser om Messias: En mycket viktig del av de gammaltestamentliga profeternas uppdrag var att förutsäga Messias, hans ankomst, lidande, död och uppståndelse. Dessa profetior var framåtblickande och pekade mot en framtida uppfyllelse i Jesus Kristus.

Varningar och uppmuntran i specifika historiska sammanhang: Profeterna verkade ofta i turbulenta tider och deras budskap var starkt kopplade till den sociala, politiska och religiösa situationen i dåtidens Israel. De fungerade som Guds röst i specifika historiska skeenden.

Vissa hade en mer institutionaliserad roll: En del profeter var knutna till hovet eller tempeltjänsten, medan andra var mer självständiga.

Nya testamentets profeter

Uppfyllelsen i Jesus Kristus: Den största skillnaden är att Nya testamentets profetia i hög grad handlar om uppfyllelsen av de gammaltestamentliga profetiorna i Jesus Kristus. Johannes Döparen beskrivs som den siste i raden av profeter före Jesus, och Jesus själv är uppfyllelsen av profetiorna.

Bygger på och vittnar om Kristus: Profeter i Nya testamentet (som Agabos i Apostlagärningarna) kunde fortfarande förutsäga händelser (som en hungersnöd), men deras primära roll var att bygga upp församlingen, undervisa och uppmuntra de troende. Profetian i Nya testamentet är starkt kopplad till vittnesbördet om Jesus.

Andens utgjutelse och "det allmänna profetdömet": Efter pingstdagen och utgjutelsen av den helige Ande får många troende profetiska gåvor (1 Korintierbrevet 12 och 14). Detta ses ibland som ett "allmänt profetdöme", där Anden kan tala genom både män och kvinnor. Det handlar inte bara om förutsägelser, utan också om att tala med Andens inflytande, förmedla Guds vilja och uppbygga församlingen.

Profeten som en gåva till församlingen: I Nya testamentet beskrivs profeten som en av de gåvor Jesus ger till församlingen, tillsammans med apostlar, evangelister, herdar och lärare, för att bygga upp Kristi kropp.

Sammanfattningsvis:

Medan Gamla testamentets profeter primärt var budbärare som kallade Israel till omvändelse, påminde om förbundet och pekade framåt mot Messias, är Nya testamentets profeter (och profetian) mer fokuserade på att vittna om Jesus som Messias, bygga upp församlingen genom Andens gåvor och förmedla Guds vilja i den nya förbundstiden. De gammaltestamentliga profetiorna är uppfyllda i Jesus, och de nytestamentliga profeterna verkar under det nya förbundet som Jesus instiftat.

---